– Aika vähän porukkaa, säger damen i biljettförsäljningen i Kapellet i Lovisa. Hon syftar på mängden åhörare som dykt upp för att lyssna på improviserad musik.
Det är några timmar sedan Sibelius dagarna inleddes i kyrkan med en hel symfoniorkester på plats. Kyrkan var fylld till bristningsgränsen.
Nåväl, det kan hända att improviserad musik inte har lika bred publik som Sibelius, vad vet jag. Kapellet är i alla fall så gott som fullsatt när jag öppnar den knarrande dörren.
Kappelinimpro kallas evenemanget i programbladet. Jag är ingen musikkännare och jag har inga som helst förväntningar. Är bara nyfiken. Det börjar bra med klassisk pianomusik i sällskap av sprucken pop, stigande pianomuller brakar loss i crescendo, popen bleknar bort… Det här är definitivt ett annorlunda sätt att skapa och framföra musik. Mycket fantasieggande. Surrealistiskt. En chans att själv tolka in vad som händer och jag hamnar i naturen med vattenfall, myggsurr, regndroppar och plötsligt hamnar jag några decennier bakåt i tiden, hemma hos mormor och hennes ljudliga väggklocka. Och snart vet jag hur det låter när en vålnad plågas och jag ser Skriet framför mig. Skärselden? Nej, skräck byts till lugn och ro för själen, vind med löv som sveper längs marken.
Musiken föder så många bilder, den väcker så mycket känslor. En helt otroligt unik resa!
I pausen byter jag några ord med en annan åhörare, lika förförd av musiken. Båda är vi rikare på upplevelser, skapade i vår fantasi.
