Klåångk, klåångk… klåångk… .Vindflöjeln av bambu vajar vagt. Det är nästan vindstilla. Fåglar kvittrar ivrigt. En tupp gal och minareten kallar till bön.

Det är förmiddag på landsbygden i thailändska Ao Nang i Krabi.

Jag sitter i skuggan på terassen till det hus som är  mitt hem under de närmaste tre veckorna. Ingen lyx, men här finns allt vad som behövs för en lugn tillvaro på landet. Det är tre kilometer till gatukommers och sköna stränder i Ao Nangs växande och livliga centrum.

I dag är mitt sällskap en bok om österbottningen Peter Johan Bladh i 1770-talets Sverige. Det var Ostindiska kompaniets tid och en och annan österbottning mönstrade på fartygen. Bladhs roll var större, han stannade i Kanton och skötte kompaniets kontor och kunde titulera sig direktör, eller superkargör som det hette på den tiden.

Han stannade i många år. När han till slut begav sig hem till herrgården i Bennvik i Närpes var han stadd vid kassa. Han inhandlade två briggar för att få hem alla sina inköp från Kina.

Det kan man kalla storshopping.  Med tanke på att min kappsäck och bagen med dykutrustning överskred flygbolagets viktgräns redan på vägen hit tänker jag inte göra som Bladh – shoppa.