Hjärtat bultar. Det är första gången jag prövar på Heliski. Ska lårmusklerna hålla för tre åk från topp till botten? Benen är fortfarande trötta efter gårdagens offpistäventyr vid Riksgränsen.
Helikopern landar i ett moln av snö och vi – tre skidåkande journalister – kliver raskt in, klickar fast säkerhetsbälten och så lyfter vi.
Utsikten är … obeskrivlig! Bergstoppar, öppna landskap. Strålande sol.
Strax innan vi åkte har i fått en gedigen lektion i säkerhetsprocedurerna av Anders Bergwall, internationellt känd bergsguide som betonar säkerheten före allt annat. Med oss har vi nu ryggsäckar med säkerhetsutrustning ifall en lavin – mot förmodan – skulle inträffa. Vi ska inte röra oss i otrygga områden, men utrustningen är obligatorisk.
Dags för landning. Vi stiger ut spänner fast skidorna och så bär det av, efter guiden. Jag försöker åka i hans spår, men det är inget bra val. Snön är lite tung och plötsligt ligger jag i drivan. Per – ke- le! Upp och i väg igen. Lårmusklerna svider, de ÄR trötta efter gårdagen. Åk två går bättre. Åk tre: Super! Nu är det kläm på svängarna! Åket bär hela vägen, med brännande ben och brett smil i ansiktet.
Ja, en otränad kan åka Heliski – det finns ju lättare och svårare nedfarter. Men inför nästa gång tänker jag vara tränad för de tuffare. Basta.
