Resbiten

Det spelar ingen roll om destinationen är Hangö eller Hanoi, det är minnena som räknas.
Header

Fridfullt under ytan

24.12.2013 12.53 | Skriven av camillaahlbom i Asien | Dyka | koh Lanta | Resa - (Inga kommentarer)

Det är tyst och lugnt. Grannröda koraller pryder en klippa, några stora groupers och glittrande guldgula  fiskstim simmar förbi medan  en  hummer skyndar längs med havsbotten. Några krabbor som springer sidlänges…. det ser lustigt ut. Bläckfisken är också en syn, där den plötsligt dyker upp som en simmande geléklump.

En och annan sting-rocka vilar på botten. Det är fridfullt. Tyst. Så dyker plötsligt en mäktig manta upp.  Den simmar förbi, så ståtlig och fridfull. Det är otroligt vackert!

 

En av de fridfullaste platserna på vår jord är under ytan. (PS. Efter att dykbåtarna har stängt sina motorer.)

Strandrestauranger finns det gott om på Koh Lanta, många med bord på stranden. Åtminstone en av dem, Richie´s bar, skiljer sig ur mängden.

Vill man äta på Richie´s  bar  vid sköna stranden Klong Nin är det säkrast att boka bord.  Richie´s är ingen gourmetrestaurang, men omåttligt populär.  Här behövs inga inkastare.

Grillen är het när vi, tre vuxna och tre barn, anländer. Det är ren underhållning att  följa med när köttstycken och fisk grillas. Richie står med bar överkropp och duk på huvudet. Han ser ut som en pirat med sitt svarta hår i svans där han står vid sprakande  glöd.

En liten rundnätt, rapp och humoristisk kvinna vid namn Cucumber (gurka) tar upp beställningarna. Hon skrattar ofta och drar sig inte för att skämta med kunderna.

När man ska betala är överraskningen positiv. Maten smakar mer än den kostar.

På dagen kan man se Richie, grillmästaren och ägaren till restaurangen, skrida genom byn på sin glänsande svarta Harley Davidsson med det svarta långa håret utslaget och fladdrande för vinden.  Läderjacka och stövlar modell cowboy hör till munderingen och varje kvinna – och man –  svänger på huvudet.

Men det är inte ofta han unnar sig en tur. Han är rädd om sin hoj.

–  Och man måste ju vara nykter för att köra, skämtar han och vänder sedan all uppmärksamhet mot den äldsta i vårt sällskap, ljuslockiga Carola, 64.

Henne skulle han nog gärna ta med på en tur på hojen. Han har svårt att slita sig från vårt bord. Vilken charmör!

Richie´s  bar blir en favorit. Gladlynt, charmig personal och god mat gör sitt till. Att priserna är låga och solnedgången vykortsvacker gör ju inte stället sämre.

 

 

 

Väckning 05.50.  Upphämtning med flakbil kl 06.15 och tio minuter sedan vid båten som ska ta oss, en hop dykare från Norden plus två tyskar, till dykvatten av världsklass. Platserna kallas Hin Dang och Hin Mueng, Rödklippan och Purpurklippan.

Solen är inte med på noterna, men nog dykarna.  Tre dyk och många timmar senare är kameran och minnet fullt av blå sjöstjärnor, murenor, triggerfisk, trumpetfisk, korallprakt, angelfisk, porkupinefish, pufferfisk, nemofiskar alias falsk clownfisk …  ja massor med fisk, både ensamma och i stora stim.

Vattnet är ungefär 28-30 grader varmt och inte ens en frusen får kallt. Dykguiden Joel från Sverige kan sin sak. (Han ska bli sjuksköterska när han blir stor och flyttar hem igen. Fast ingen vet när.)

Tretton timmar senare  stiger vi av flakbilen säger hej då till en hop väldigt trevliga människor och strax står vi igen vid egen dörr, fuktiga i håret och med leenden klistrade i ansiktet.

Vad kan man säga annat än att dagen var perfekt. Trots att solen svek.

 

 

 

Det har blivit en nästan daglig rutin att cykla till stranden Nopharat som ligger ungefär 15 minuter  från vår inkvartering. Nopharat är  fyra kilometer lång och lugn.

Det är mest lokalbefolkningen som kommer hit för  att ta en tupplur eller äta middag i allén av casuarinaträd. Ibland ser man också en och annan fånga krabbor i det långgrunda vattnet.

Stranden böjer sig i en båge och allra längst ut på udden lapar turister sol, en del i skuggan av de ståtliga kalkstensklipporna. Båttrafiken är emellanåt livlig, men inte störande när man väl vant sig. Långsvansbåtarnas fyrtaktsmotorer är förstås ljudliga, de påminner starkt om motorsågar. Å andra sidan är båtarna så pass charmiga att oljudet må vara förlåtet.

Nåväl, det är dags att cykla tillbaka efter bad och boknöjen. Konstaterar att bakdäcket är aningen platt, men har ingen pump så det är inget att göra år den saken. Däcken är grova och jag räknar med att de ska hålla.

Trampar som sjutton och svetten lackar. Så plötsligt dyker en synnerligen ilsken hund upp. Den springer  alldeles bredvid cykeln och ser ut att sikta käften mot mitt ben.  Tänderna är blottade,  jag tänker ”rabies” och trampar för allt vad benen håller. Hundjäkeln hänger med, trampar ännu hårdare och den ger upp. Huh!

Mina ben är möra, tröjan genomblöt av svett.  Cyklar hör tydligen inte stranden till enligt den hunden.

 

 

Tandvärk i Thailand

06.11.2013 17.56 | Skriven av camillaahlbom i Ao Nang | Asien | Resa | Thailand - (2 kommentarer)

En tand började trilskas under resan hit. Inget smärtsamt, men störande. Det dröjer minst sex veckor innan jag kan besöka min egen tandläkare hemma i Finland. Det är för länge, jag vill ha tanden lagad så snabbt som möjligt.

Hyresvärden Sveins thailändska fru känner en tandläkare med gott rykte. Inom fem minuter har jag en bokat tid. Svein erbjuder sig att köra mig.

Tandläkaren visar sig vara en modern ung kvinna som inrett nästan hela väntrummet till en lekstuga för småbarn. Här vistas den ettåriga dottern under  uppsikt av receptionisten medan mamma jobbar. I pauserna mellan kunderna umgås hon själv med sitt barn.

Att  laga fyllningar i tänderna hör inte till hennes vardag. Hit kommer folk – turister – i första hand för att bleka tänderna.

Tanden lagas utan mankemang. Det kostar knappt 25 euro.

Nu väntar jag med spänning på vad min egen tandläkare ska ska säga om lagningen och om ”tandvårdsturism” i allmänhet.