Resbiten

Det spelar ingen roll om destinationen är Hangö eller Hanoi, det är minnena som räknas.
Header

Heliski-blogg

Hjärtat bultar. Det är första gången jag prövar på Heliski. Ska lårmusklerna hålla för tre åk från topp till botten? Benen är fortfarande trötta efter gårdagens offpistäventyr vid Riksgränsen.

Helikopern landar i ett moln av snö och vi – tre skidåkande journalister – kliver raskt in, klickar fast säkerhetsbälten och så lyfter vi.

Utsikten är … obeskrivlig! Bergstoppar, öppna landskap. Strålande sol.

Strax innan vi åkte har i fått en gedigen lektion i säkerhetsprocedurerna av Anders Bergwall, internationellt känd bergsguide som betonar säkerheten före allt annat. Med oss har vi nu ryggsäckar med säkerhetsutrustning ifall en lavin – mot förmodan – skulle inträffa. Vi ska inte röra oss i otrygga områden, men utrustningen är obligatorisk.

Dags för landning. Vi stiger ut spänner fast skidorna och så bär det av, efter guiden. Jag försöker åka i hans spår, men det är inget bra val. Snön är lite tung och plötsligt ligger jag i drivan. Per – ke- le! Upp och i väg igen. Lårmusklerna svider, de ÄR trötta efter gårdagen. Åk två går bättre. Åk tre: Super! Nu är det kläm på svängarna! Åket bär hela vägen, med brännande ben och brett smil i ansiktet.

Ja, en otränad kan åka Heliski – det finns ju lättare och svårare nedfarter. Men inför nästa gång tänker jag vara tränad för de tuffare. Basta.

Kretanske fiskaren Manolis Efthymakis hade för vana att fridyka och en dag för 15 år sedan hittar han en grotta som han inte sett tidigare. Han dyker in och plötsligt ser han en elefantunge – eller snarare fossilen av en. Den är mycket välbehållen.

Fiskaren kontaktar myndigheterna och berättar om sitt fynd. Det är uppseendeväckande.  Fossilerna av tre vuxna elefanter och en unge visar sig vara  50 000-60 000  år gamla och av en tidigare okänd art.

I dag finns elefantfossilerna på museum.  Men grottan är inte tömd på urtida fossiler, här finns fortfarande mycket att se. Från dykcentret Paradise diving i Petres Geraniou i Rethymnon tar färden hit ungefär en halvtimme med snabbgående båt.

Spända av förväntan dyker vi in genom en 40 meter lång tunnel. Den leder till själva grottan där elefantfossilen upptäcktes.  Var det här fiskaren och fridykaren Manolis Efthymakis dök in utan att veta vart han var på väg? Tunneln är inte särskilt smal, men knappast något för den som ogillar trånga platser.

Så öppnar sig själva grottan. Den är stor, ungefär 25 meter bred och 125 meter lång. Från taket växer mäktiga stalaktiter. Grottväggarna pryds av fossiler i jordnära färger.

Bland alla dessa fantastiska formationer har forskarna också hittat ben av hjort och dvärghjort.  Enligt forskare kan den snabbt växande hjortstammen ha orsakat att elefantstammen dog ut då maten inte längre räckte till.

Historien som förvaras här i grottan är fantastisk, milt uttryckt. Det är som att simma omkring i ett fantasilandskap, men det är inte fantasi utan verklighet med skatter från en tid då vi moderna människor inte fanns.  Än går blicken i taket mot de rödaktiga stalaktiterna, än mot stadiga stalagmiter som sticker upp ovan vattenytan.

Vi håller utkik efter sälarna,  den fridlysta arten havsmunk brukar komma hit ibland. Den här dagen syns inte en endaste säl till, men vi håller oss tillräckligt sysselsatta med att beundra och betrakta vad naturen åstadkommit under tusentals år.

En  helt otrolig upplevelse. Nu fattas bara att få se fossilerna som fiskaren Manolis Efthymakis upptäckte.

Själv omkom  Manolis Efthymakis 35 år gammal under en fisketur  några år efter upptäckten. Han idkade ljusterfiske, en  urgammal metod där fiskaren fridyker med ett spjutliknande redskap.