Solen skiner över Fiskars Bruk som om sommaren fortfarande rådde. Kära par sitter nära varandra, med ansiktena lyfta mot solen, njuter av värmen och hemlagad glass.

Runt hörnet, inomhus, skvallrar ljusgula pumpor och skördade rotfrukter om höst. Här är  det trängsel vid borden, besökarna passar på att smaka på delikatesser som fasan och viltpaté och kön till glassen från Tenala ringlar sig flera meter.

”Låt oss koka ihop en revolution” står det på engelska på en broschyr som jag plockar med mig.  Revolutionen puttrar nog som bäst just här i Fiskars på matmarknaden Smaka på Västnyland. Det är redan fjärde gången den arrangeras och kampen mot industriköttbullar på mjöl och senor vinner mark. Vi vill ha mat på rejäla råvaror! Sylt som innehåller mer än 35 procent riktiga bär, mat som smakar rent, utan tillsatser, smakförstärkare och annat skräp.

Här på närmatsmarknaden finns den, den riktiga maten. Hamburgarna och hot-dogarna är gjorda på kött. Herrgårdsglassen på mjölk från gårdens egna kor, hjortronen i glassen är stora och äkta. Maten är säsongsbetonad,  lokalt producerad och färsk. Priset då? Normalprisen är rimliga och erbjudandena på marknaden förmånliga – malet kött av angusko 12 euro kilot, stek 20.

Men. Hur nära ska närmaten då finnas konsumenten för att den ska klassas som närmat?  Är Anguskossans biff närmat om jag hämtar den från närmats-marknaden i Fiskars och äter den i huvudstadsregionen?

Det blir att läsa det finstilta i Regeringens program för närmat för att få klarhet.  Här avses med närmat i första hand ”lokal mat som främjar den lokala ekonomin, sysselsättningen och matkulturen i den egna regionen. Maten är producerad och förädlad av råvaror från den egna regionen och den marknadsförs och konsumeras i den egna regionen”.  ”Region” definieras i sin tur finstilt som ett ”landskap”.

Alltså, det som produceras i västra Nyland är närmat också för mig som kör 200 kilometer tur och retur till Fiskars.  Visst, jag kunde säkert hitta en hel del av produkterna i butikshyllan på hemmafronten, men det är inte samma sak som att möta producenterna, veta vem det är som fött upp kossorna, gjort glassen av mjölken, styckat köttet, bakat brödet. Närmat behöver inte bara handla om geografisk närhet, det handlar också om den nära kundrelationen, förtroendet.

Intresset för rejäl mat växer i takt med skandaler kring innehållet i färdigmat, typ hästköttet. Med rejäl menar jag inte bara närproducerad mat utan mat producerad med respekt för såväl djur, natur som konsument.

Löftet om mer god mat finns på pappret. Regeringen har ju fattat beslutet att utveckla produktionen av  när- och ekologisk mat och år 2030 har man tänkt sig att jordbruket till hälften ska vara ekologiskt.

Närmat och ekologiskt odlat är inte samma sak, närmaten är inte alltid ekologiskt odlad och ekologiskt odlat är inte alltid närmat, men i bästa fall går de två hand i hand.