I april fick Helsingfors en ny restaurang med italienskt stuk, Ragu på Ludvigsgatan 3-5, en stilig byggnadsmiljö för en krog.

Känslan för stil håller i sig när man stiger in genom dörren.

Jordnära milda färger och nordisk design möter blicken. Huset är från 1890 och svartvita fotografier på väggarna berättar om historien från gångna år. Det är arkitekten Iiris Ulin som har planerat inredningen.

Spröda bestick i tuff gråsvart design väntar på borden. Till aptitretarna hör en korg med fenkolsknäcke, muffinsbröd, parmesanbröd och mörk sötad limpa av skärgårdstyp i sällskap av smör, mjuk getostmousse och soltorkad tomat och .. ja, resten har jag glömt.

Det är Kristihimmelsfärd och stämningen är lugn trots att merparten av borden är upptagna.

På menyn finns färdigt komponerade helheter men man kan också välja fritt förrätt, huvudrätt och efterrätt. Vi väljer en helhet på fem rätter, meny Luda, och låter sommelieren Anu välja vinerna till. Vinerna är handplockade från små italienska gårdar och flera är ekologiskt odlade. De finns inte på Alkos hyllor.

Det blir en förrätt med rostad nypotatis med kallrökt lax, löjrom, avocadopure, jordärtskocka och räkchips. Sedan blomkålsmoussé med tryffel – en fantastisk sammetslen och fräsch dröm. Sedan stekt sik, räkfregola – fregola är pasta som till utseendet påminner om runda risgryn – olivlakrits och primörer.

Mmm, det är många nya bekantskaper för sinnena.

Oxsvans med risotto serveras till exempel i en pyts som närmast påminner om en syltburk. Det är visuellt en överraskning och för smaklökarna en upplevelse som tar fart redan när locket öppnas och dofterna strömmar ut.

Tillbehören fikonsylt och sparris är kronan på verket och tystnaden som följer talar sitt tydliga språk. Bordssällskapet har slutit ögonen. Njuter helt klart.

– Det här är det bästa som jag ätit ur syltburk, konstaterar han sedan och slickar sig som en katt runt munnen.

Efterrätten är en vacker portion apelsin- och chokladglass serverad med det som barn, men också vi vuxna älskar: karamelliserade kaksmulor!

Och priset för hela härligheten? Förvånansvärt förmånligt – fem rätters meny utan vin kostar 53-57 euro per person.

En enda gång i mitt liv har jag flugit med Ryanair. Det är många år sedan, men den gälla kvinnoröst som envist försökte sälja lotter ombord har jag inte glömt.

Kvar i minnet finns också hur noggrant jag packade och vägde mitt handbagage för att det inte skulle överskrida viktgränsen. Kappsäcken var av den allra minsta modellen och i ultralätt material.

Slimmat, kort och gott.

Ryanair slimmar fortfarande. Utgifterna ska hållas i styr men servicen breddas. Det gäller att locka businessresenärerna ombord. Det har konkurrenten Easyjet lyckats med och självklart vill också Ryanair ha sin andel av kakan.

Det får Ryanair att satsa på de stora flygplatserna i Rom, Madrid, Lissabon, Manchester och Budapest.
Inom kort startar också trafik till Bryssel, Prag, Aten och Thessaloniki.

Enligt O’Leary pågår diskussioner med första klassens flygplatser också i Finland, Sverige, Norge och Danmark samt Italien, Spanien och Tyskland.

Ombord gäller också andra bullar. Det ryktas att rena gourmetmaten ska serveras. Ja, till den som betalar för den förstås… möjligen affärsresenärer som reser första klass eller premium..

Målet sägs vara att fördubbla antalet affärsresenärer inom loppet av två år. För att nå det målet har Ryanair ingått ett avtal med globala Travelport och säljer därmed också biljetter via resebyråer.
Travelport täcker en tredjedel av Europamarknaden, enligt The Guardian.

I dag reser ungefär 19 miljoner om året reser med Ryanair i jobbet. Det är ungefär 20 procent av bolagets totala antal passagerare.

En helt fantastisk dag i Riksgränsens backar i går. Solen sken från molnfri himmel och nedfarterna i gott i skick. Nu är såväl lätta BH-löpan som svårmarkerad svart pist testade – och offpist. Sistnämnda tärde på lårmusklerna.
I dag blir det Heliski , första gången någonsin för min del.

Det lär bli åk allt vad benen håller!

Svetten lackar på ryggen, men jag kan inte ta av mig min tjocka dunjacka. Det är omöjligt i morgonträngseln på lokaltåget Kyrkslätt – Helsingfors. Jag steg på i Björkgård och  gjorde misstaget att ta den första tågvagnen – som så många andra. Det finns inga sittplatser, står alltså.  Redan vid Grankulla station är det sprängfullt i vagnen.

Inga konduktörer syns till. Men det är ju inte så konstigt. Tåget är så fullt att det inte går att komma fram i gången. Inga annonseringar hörs i högtalaren som som skulle uppmana nya passagerare att INTE  stiga på i första vagnen. Nej, det är knäpptyst. Trängseln blir värre för varje station som passeras. Först i Böle kan man andas ut, men inte ens då blir sittplatser lediga.

Kan inte låta bli att reflektera över två saker: Säkerhet är den första, bristen på artighet bland medpassagerare den  andra. Folk tränger sig före, knuffas – ja det är ju oundvikligt – men varför inte be om ursäkt? Det är inte förbjudet att vara artig också i trängsel.

PS. Ringer till VR för att fråga hur de tänker beträffande säkerheten och får efter några om och men tala med Teppo Sotavalta, utvecklingschef för trafikverksamheten. Han talar inte svenska – men är mycket vänlig.  Han åker inte heller tåg så väldigt mycket, men dagliga resor mellan Helsingfors och Böle blir det i alla fall.

Nå, men vad kan man då göra för att slippa denna trängsel? Egentligen inte så mycket så där omedelbart, den får vi leva med vissa dagar. Säkerheten är däremot inte garanterad om tågföraren måste bromsa tvärt för ett hinder på spåret.

Nåväl. En sak kunde man önska sig av passagerarna i alla fall. Normal artighet,  det gör resan så mycket trevligare också när det är trångt.

Statsbolagets bristande svenska tar vi en annan gång.