Genom skogen till närmaten

13.08.2013 00:54 | Skriven av camillaahlbom i Okategoriserade

Vägen till den anrika segelpaviljongen Pavis i Kristinestad går genom skogen för den som inte är båtburen. Det har just regnat och nu skimrar lavar, mossa och trädkronor av fukt. Det är så vackert att jag stannar för en liten promenad.

Väl framme vid paviljongen blir jag inte besviken. Pavis har fisk på menyn. Sik med citronsås och blåbär. För mig är det en ny kombination, i mitt kök brukar blåbären hamna i smoothies eller i söta pajer. Det vattnas i munnen i väntan på den nya kombinationen av smaker. Jag blir inte besviken. Siken är färsk och mycket god.

Men var är den fångad? Är den vild eller odlad?

Servitören, som ursäktar sig för sina kunskaper i svenska, lovar att ta reda på.

När hon återkommer är hon besvärad. Ingen kan svara på frågan om sikens ursprung. Nå, med tanke på den fylliga smaken vågar jag påstå att den är vild.

På vägen tillbaka från segelpaviljongen åker jag via en fiskehamn. Eller snarare, en före detta. Skylten som utlovar fiskförsäljning finns kvar, men inte fisken. Jag möter en talför ortsbo som ondgör sig över fiskepolitiken och fel storleks maskor i näten.

Men han gör det med humor och utan brådska.

Jag tror att jag förstår varför Kristinestad fyllde kriterierna för Cittaslow.