Svetten lackar på ryggen, men jag kan inte ta av mig min tjocka dunjacka. Det är omöjligt i morgonträngseln på lokaltåget Kyrkslätt – Helsingfors. Jag steg på i Björkgård och  gjorde misstaget att ta den första tågvagnen – som så många andra. Det finns inga sittplatser, står alltså.  Redan vid Grankulla station är det sprängfullt i vagnen.

Inga konduktörer syns till. Men det är ju inte så konstigt. Tåget är så fullt att det inte går att komma fram i gången. Inga annonseringar hörs i högtalaren som som skulle uppmana nya passagerare att INTE  stiga på i första vagnen. Nej, det är knäpptyst. Trängseln blir värre för varje station som passeras. Först i Böle kan man andas ut, men inte ens då blir sittplatser lediga.

Kan inte låta bli att reflektera över två saker: Säkerhet är den första, bristen på artighet bland medpassagerare den  andra. Folk tränger sig före, knuffas – ja det är ju oundvikligt – men varför inte be om ursäkt? Det är inte förbjudet att vara artig också i trängsel.

PS. Ringer till VR för att fråga hur de tänker beträffande säkerheten och får efter några om och men tala med Teppo Sotavalta, utvecklingschef för trafikverksamheten. Han talar inte svenska – men är mycket vänlig.  Han åker inte heller tåg så väldigt mycket, men dagliga resor mellan Helsingfors och Böle blir det i alla fall.

Nå, men vad kan man då göra för att slippa denna trängsel? Egentligen inte så mycket så där omedelbart, den får vi leva med vissa dagar. Säkerheten är däremot inte garanterad om tågföraren måste bromsa tvärt för ett hinder på spåret.

Nåväl. En sak kunde man önska sig av passagerarna i alla fall. Normal artighet,  det gör resan så mycket trevligare också när det är trångt.

Statsbolagets bristande svenska tar vi en annan gång.