Resbiten

Det spelar ingen roll om destinationen är Hangö eller Hanoi, det är minnena som räknas.
Header

Boulebaren Ugglan i Stockholms södra stadsdel är fullsatt. Det är lördagskväll. Där ute regnar det småspik men i den här kala källaren med plats för biljard, rundpingis, dart, ölprovning och boule är det rätt mysigt.

En del gäster är uppklädda för nattklubb och kommer hit för att inleda kvällen.

Vi kommer för att träffa vänner i stan. Det är vännerna som föreslår stället. Till den här bakgatan på Söder hade vi knappast gått annat än av misstag.

Vi spelar boule. Det är debut för min del, men reglerna lär man sig rätt snabbt. Tekniken tål däremot att filas på. Här tycks det vara inne att spela boulé för banorna är fullbokade för kvällen.

Middag äter vi på Shanti, en av de indiska restaurangerna i stan. Kedjan Shanti fick sin början för 13 år sedan och ägs av bengalier. Just den här restaurangen på Katarina Bangata är den första som öppnade i Stockholm.

Hur kryddstark mat man vill ha är valbart. Jag tog den näst starkaste och det brann hett och länge i gommen. Längtade i ett kort men intensivt skede efter iskall yoghurt.

På Rörstrandsgatan 23 serverar samma ägare bengalisk husmankost – men dit hann vi inte den här gången.

Strandrestauranger finns det gott om på Koh Lanta, många med bord på stranden. Åtminstone en av dem, Richie´s bar, skiljer sig ur mängden.

Vill man äta på Richie´s  bar  vid sköna stranden Klong Nin är det säkrast att boka bord.  Richie´s är ingen gourmetrestaurang, men omåttligt populär.  Här behövs inga inkastare.

Grillen är het när vi, tre vuxna och tre barn, anländer. Det är ren underhållning att  följa med när köttstycken och fisk grillas. Richie står med bar överkropp och duk på huvudet. Han ser ut som en pirat med sitt svarta hår i svans där han står vid sprakande  glöd.

En liten rundnätt, rapp och humoristisk kvinna vid namn Cucumber (gurka) tar upp beställningarna. Hon skrattar ofta och drar sig inte för att skämta med kunderna.

När man ska betala är överraskningen positiv. Maten smakar mer än den kostar.

På dagen kan man se Richie, grillmästaren och ägaren till restaurangen, skrida genom byn på sin glänsande svarta Harley Davidsson med det svarta långa håret utslaget och fladdrande för vinden.  Läderjacka och stövlar modell cowboy hör till munderingen och varje kvinna – och man –  svänger på huvudet.

Men det är inte ofta han unnar sig en tur. Han är rädd om sin hoj.

–  Och man måste ju vara nykter för att köra, skämtar han och vänder sedan all uppmärksamhet mot den äldsta i vårt sällskap, ljuslockiga Carola, 64.

Henne skulle han nog gärna ta med på en tur på hojen. Han har svårt att slita sig från vårt bord. Vilken charmör!

Richie´s  bar blir en favorit. Gladlynt, charmig personal och god mat gör sitt till. Att priserna är låga och solnedgången vykortsvacker gör ju inte stället sämre.